dressyrmamma

BVC besök med lilleman, det var dags för två sprutor, mätning och vägning. Våran lilla buddha vägde nu 9 kg och var 68 cm lång. Inte konstigt att kläderna börjar bli små, dags att shoppa loss lite snart igen ;) Första gången jag la undan hans urvuxna kläder kändes det lite vemodigt. Min lilla lilla Milliam hade vuxit så mycket och så fort. Samtidigt är det ju helt fantastiskt att se en liten människa utvecklas och få mer och mer personlighet. Kärleken till sitt barn går inte att beskriva och jag tror inte någon kan förstå den innan dom står med sitt eget lilla knyte i famnen. Just nu känner jag mig otroligt lyckligt lottad, jag har en underbar familj och en fantastisk häst. Det finns alltid mer man kan önska sig, en hästgård hade inte vart fel tex men man kan inte få allt på en gång de flesta av oss dödliga får ju kämpa lite för det. Suchen är ett sånt ex jag fick tjata en del innan jag fick lov att köpa honom. Jag var helt lyrisk när jag fick se annonsen tack vare en god vän och hade bara bestämt mig att honom skulle jag ha. Det jag inte riktigt visste då var att jag skulle få kämpa och slita med hans förflutna. För er som inte vet var han en mycket lovande ung häst som bl.a. deltog i 5-årschampionatet nere på Flyinge. Som 6-åring var han dock inte helt enkel längre. Han hade son vana att stå på bakbenen varje dag. Det var ingen enkel match men nu var det snart 1,5 år sedan han ställde sig. Jag räknar ned att det är förflutet nu "peppar, peppar". Skam den som ger sig. /JL